Handling och intrig
Ibland händer det att man blandar ihop begreppen handling och intrig, men enkelt uttryckt menas med handlingen
vad som faktiskt händer (i kronologisk ordning), medan intrigen är på vilket sätt och i vilken ordning dessa
händelser presenteras.
Handlingen ("story")
Handlingen är totaliteten av händelser i kronologisk ordning inklusive förscenisk handling. När man talar om
handlingen menar man oftast två saker. Dels de fysiska aktiviteterna (yttre), dels pjäsens handling (råmaterialet,
stoffet, fabeln).
Handlingen är alltid rak, men man kan skilja på enkel (konsekvent och enhetlig) och sammansatt handling (med
avgörande vändning eller igenkännande på slutet).
Tillvägagångssättet för pjäsarbetet kan skilja sig markant åt, beroende på om ensemblen själva skapar pjäsen
eller om de sätter upp en färdigskriven pjäs.
Egenskriven pjäs
I detta fall utgår man från ett gemensamt tema för pjäsen på ett tidigt stadium. När handlingen så
småningom skall fastläggas utgår man från de konfliktimprovisationer som anknyter till detta tema. Man bestämmer
också vilken som är huvudkonflikten.
| Motiv |
Om motsättningen/temat är... |
| Miljö |
och jag är här... |
| Relationer |
och jag vill... |
| Roll |
och jag är... |
|
VAD GÖR JAG DÅ?
|
Skriv upp huvudord, lägg fast handlingarna i scenerna.
Färdigt manus
I detta fall ligger den yttre handlingen fast redan från början och förändras inte. Däremot kan den inre
handlingen (och läsarten), motiven till varför rollfigurerna gör som de gör förändras utifrån improvisationerna
kring rollkaraktärerna.
| 1. Dela in pjäsen. |
Pjäsens indelning kan ibland vara problematisk beroende på konstruktionen. Ofta följer scenerna på varandra
(succession), men de kan lika gärna gå i varandra (juxtaposition). Den franskklassiscistiska scenindelningen
var väldigt enkel; ny scen vid ny entré eller sorti.
- Akter
- Scener
- Avsnitt
- Handlingsmoment
|
| 2. Numrera avsnitten, och sätt titlar på dem. |
Gör flödesschema med avsnitt/medverkande. Exempel ur Büchner; Woyzeck:
| Avsnitt |
Rubrik |
| 1 |
Hos kapten |
| 2 |
På fältet |
| 3 |
Slagsmålet |
| 4 |
Marie tvättar |
| 5 |
Kapten beordrar arrest |
| osv... |
|
| |
Avsnitt nr |
| Medverkande personer |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
osv... |
| Kapten |
X |
|
X |
|
X |
|
|
|
X |
|
| Woyzeck |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
|
X |
X |
|
| Marie |
|
|
|
X |
X |
|
|
|
|
|
| Andres |
|
X |
|
|
|
|
X |
|
|
|
| osv... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 3. Sammanfatta i en mening för varje relation i varje avsnitt vad som händer. |
- Börja bygga upp sceneriet.
- Lägg in handlingar och aktiviteter.
- Beskriv aktiviteterna i ord, handlingsverb (ex. A kör iväg B, B söker hjälp från C).
- Kör grovsceneriet.
|
| 4. Ange för varje avsnitt vilket tempo den har |
- snabbt
- medium
- largo
- långsamt
| Tempo |
tätheten mellan handlingsmomenten |
| Rytm |
Växlingar mellan snabbt/långsamt tempo, monolog/dialog/ensemble, spelplatser, spänning/avspänning,
sinnesstämningar |
Gör gärna ett diagram där du ser relationerna mellan avsnittens olika tempi.
|
Under läsningen av pjäsen och under uppdelningen i scener och avsnitt växer fabeln fram, d.v.s. berättelsen om
vad pjäsen handlar om. Fabeln bygger på pjäsens fakta. Genom att samla dessa pjäsens fakta om vad som konkret
händer på scenen och som beskrivs i den dramatiska texten kan vi formulera pjäsens fabel. Fabeln ska vara en så
kort beskrivning som möjligt av pjäsen. Den ska beskriva det som verkligen - påtagligt - händer. Inte känslor och
stämningar. Fabeln är ett av regissörens allra viktigaste instrument i det fortsatta arbetet.
Det som till sist räknas i teaterlokalen är just fakta, d.v.s. handling - antagonismer och sympatier - och de
stämningar de sedan frammanar.
Intrigen ("plot")
Det jag kallar intrig är den konstruerade formen av dramat. En scenföljd för största möjliga åskådlighet och
dramatisk utvinning. Intrigen kan till skillnad från handlingen göra tvära kast.
| 1. Anslag/Upptakt |
- ger atmosfär och stämning
- skapar framåtrörelse
- presenterar huvudkonflikt
En pjäs kan börja med att någon sätter något viktigt på spel.
En pjäs kan börja med ett beslut som kommer att leda till konflikt.
En pjäs kan börja precis när en konflikt ska gå över till att bli en kris.
En pjäs kan börja när en rollfigur precis har nått en vändpunkt i sitt liv.
|
| 2. Expositionen |
presenterar plats, tid, huvudroller, nödvändig bakgrundsinformation |
| 3. Den väl förberedda överraskningen |
- för vem är det en överraskning, publiken, rollen?
- uppbyggnad, varsel, förebud
|
| 4. Huvudkonflikten |
|
| 5. Vändpunkterna, inkl. ev. huvudvändpunkt |
|
| 6. Upplösning/avslutning |
|
Dramaturgi
|
Grundformen - Aristoteles (Freytags)
|
Aristoteles har myntat några termer som flitigt används inom teatern:
| Peripeti |
Avgörande vändning (vändpunkt) |
| Anagnorisis |
Igenkännandet |
| Katharsis |
Reningen, botgörandet |
| Pathos |
Emotionellt, lidande, fördärvbringande, smärtsamt |
|
|
Spegelformad dramaturgi
Går till en slags "vändpunkt", sen till början igen.
|
Cirkelformad dramaturgi
Ingen egentlig peripeti (vändpunkt). Pjäsen slutar där den började.
|
|
"Kvinnlig" dramaturgi
Exempelvis episk teater, där varje scen står fritt från de andra.
|
"Manlig" dramaturgi
Den vanligaste modellen i amerikansk action-film
|
Vad är spänning?
Spänning är ett tillstånd mellan fullständig ovetskap och fullständig vetskap.
Olika typer av spänning
| Vad-spänning |
Inriktad på vad som ska hända (aristotelisk drama) |
| Hur-spänning |
Inriktad på hur det händer (episkt drama) |
| Undran-spänning |
Vad är det som egentligen händer? (absurdism) |
| Final-spänning |
Hur ska det sluta? Upplösningen. |
| Detalj-spänning |
Inriktad på utgången av enskildheter i handlingen. |
Hur skapar man spänning?
1. Förväntningarna måste väckas, men inte tillfredsställas helt förrän strax före ridåfallet.
2. Spänning skapas genom en ständig växling av tempo och rytm.
3. I och med att pjäsens tema presenteras väcks i regel spänning eller förväntan.
4. Spänningen ligger i att åskådarna stimuleras att ställa frågor av typen: Vad ska hända härnäst? eller Jag vet
vad som ska hända, men hur ska det hända? eller Jag vet hur det kommer att hända, men vilken effekt har det på
X?
5. Huvudtemat måste framstå klart på ett tidigt stadium i pjäsen.
6. Människans förmåga till uppmärksamhet är begränsad och därför räcker det inte med ett spänningsskapande
element i en pjäs.
7. Som en följd av ovanstående påstående gäller att det är nödvändigt med ett spänningsskapande element i varje
enskild scen.
8. Spänning är beroende av att det finns minst två olika handlingsalternativ eller minst två olika lösningar på
ett problem.
9. Förutsägbarhet är rena döden för spänningen i en pjäs. God dialog bör därför innehålla oväntade turneringar
eller repliker som inte är förutsägbara.
10. Det räcker inte med en intressant intrig. Karaktärerna måste också vara intressanta och kanske säga oväntade
eller ovanliga saker.
11. Graden av spänning är beroende av hur hög insatsen är för de medagerande. Någon bör sätta något viktigt på
spel
Tips på övning:
Skriv en scen i dialogform med en av följande förutsättningar.
- Två främlingar möts. De skiljs som dödsfiender.
- Två människor har någon typ av förhållande. De har stämt träff. Den ene vill göra slut på förhållandet, men
den andre lyckas avstyra detta på något vis.
