| |
Skådespelaren och rollen
Du har säkert hört talas om "skådespelarens V:n". Det uttrycket används ofta för att beskriva att skådespelaren
skall forma sin roll till en karaktär med "kött och blod", men jag tycker att det ger en lite för enkel bild av vad
som faktiskt krävs av skådespelaren.
När skådespelaren blivit tilldelad en specifik roll ligger ett grannlaga arbete framför henne, för att fylla
rollen. Ibland ger regissören strikta anvisningar för detta arbete, men oftast kommer det att finnas luckor som
skådespelaren måste fylla på egen hand.
Hantverket
Lusläs och sök i manuset, och skriv en faktaberättelse om din roll.Till hjälp har du nedan förteckningar över
karaktärens fysiologiska, sociologiska och psykologiska komplexitet. Det som inte finns i manus lägger regissören
eller skådespelare till själv.Börja med direkta fakta. Dessa kan stå i scen- eller pjäsanvisningarna
(rollförteckningen), men även i själva pjästexten:
- utseende, ålder, kläder
- handlingar, eller brist på handlingar
- förhållande till andra
- repliker; vad rollen säger om sig själv
Fortsätt med de indirekta fakta som kan ge anvisningar om rollens yttre karaktär (observera att den inre
karaktären kan vara något helt annat):
- vad andra säger om rollen
- hur andra förhåller sig till rollen
Rollens fysiologiska karaktär
| 1. Biologiska egenskaper |
Man, kvinna eller djur och egenskaper som betonar könstillhörighet. |
| 2. Fysiska (yttre) formella egenskaper |
Ålder, storlek, vikt, hud-, ögon- och hårfärg. Formen på huvud, ansikte och kroppsdelar. |
| 3. Andra fysiska egenskaper. |
Kroppsställning, sätt att röra sig, röstens egenheter, eventuella sjukdomar eller kroppsliga deformiteter
(närsynthet, nedsatt hörsel, ålderskrämpor, födelsemärken |
| 4. Utseende |
Snygg, över-, underviktig, ren, välklädd |
| 5. Ärftliga egenskaper |
"Benen har hon efter mor sin, men musikaliteten har hon efter far." |
Rollens sociologiska karaktär
| 1. Klass |
under, mellan, över |
| 2. Sysselsättning |
Yrke, typ av arbete, arbetstider, inkomst, arbetsmiljö, arbetsförhållanden, förhållande till fackförening
eller annan organisation, lämplighet för arbete. |
| 3. Utbildning |
Mängd, typ av skolor, betyg, favoritämnen, hatämnen, skolkamrater, lärare. |
| 4. Hemmiljö |
Föräldrarnas situation, skilsmässobarn, föräldralös, föräldrarnas vanor, make eller fru, barn, grannar. |
| 5. Religion |
|
| 6. Ras, nationalitet |
|
| 7. Plats i samhället |
gängledare, Rotary, idrotter |
| 8. Politiska ståndpunkter |
|
| 9. Nöjen, hobbies |
böcker, tidningar, bio, tidskrifter han/hon läser |
| 10. Representabilitet |
Motsvaras av den episka teaterns "gestus", d.v.s. den sociala hållningen. Är karaktären en god representant
för sin klass? I vilket förhållande står han till andra? Hög eller låg status? |
Behovspyramiden
|
|
|
|
Självförverkligande
utveckla sina talanger
kunskapsproduktion
experimentera
att skapa
|
|
|
|
|
| |
|
|
JAG-behov
vara någon
ha en identitet
få uppskattning
vara älskad
|
|
|
|
| |
|
Sociala behov
kontakt med andra
gemenskap
att vara accepterad
|
|
|
| |
Säkerhet
skydd mot faror
slippa oro för framtiden
|
|
|
Fysiologiska behov
mat
sömn
fortplantning
|
Rollens psykologiska karaktär
| 1. Sexliv, moral |
|
| 2. Motivationsmässiga egenskaper |
Sådana inslag i personligheten som hänger samman med vad någon önskar eller vill, eller åtrår
främst av allt. Personliga ambitioner, drivkrafter, viljor. |
| 3. Iögonfallande eller dispositionella drag |
Temperament: kolerisk, pessimistisk, optimistisk. Livshållning som yttrar sig i tal eller annan
aktivitet, tempramentsmässiga egenheter o.dyl. (attityder) |
| 4. Frustrationer, misslyckanden |
|
| 5. Tankemässiga eller intellektulla egenskaper |
Sådana som hänger samman med tankemässiga eller intellektuella överväganden och som präglar
sättet att agera, känna och önska. Det gäller hur, varför och med vilken moralisk rätt karaktären handlar. |
| 6. Beslutsmässiga egenskaper |
Dessa egenskaper visar sig i de situationer då karaktären fattar beslut. Ofta är det frågan om
karaktärer i krissituationer. |
| 7. Känslor, inre egenskaper |
Egentligen två grupper; Fluktuerande och intermittenta (normalt varierande gentemot sällan
uppdykande). Ett normalt känsloliv eller kanske mano-depressiv? |
| 8. Attityd till livet |
Resignerad, militant, defaitist. |
| 9. Komplex |
Vidskepelser, fobier, manier, inbillningar |
| 10. Förhållande till omgivningen. |
Extrovert, introvert, ambivert |
| 11. Förmågor |
Talanger, språk |
| 12. Kvaliteter |
Fantasi, omdöme, smak |
| 13. IQ |
|
Professionella skådespelare gestaltar!
Amatörer är!
|
...i bästa fall.
Denna klyscha kan vara nog så sann, eftersom amatörskådespelare inte har samma "verktyg" som de
professionella skådespelarna. I sina bästa stunder kan en amatör förmedla starka och ibland trovärdigare
känslor än en professionell, men anledningen är inte på något sätt att en amatör är bättre än ett proffs
(eller vice versa för den delen).
Att spela en psykopat på scenen och vara "äkta" klarar man bara av så många gånger. Som professionell
skådespelare måste man klara av att gestalta sin karaktär på samma sätt i kanske hundratals föreställningar.
Därför har de professionella skådespelarna särskilda tekniker för att fånga "uttrycket" av karaktären för att
sedan kunna förmedla detta uttryck, utan att behöva bli ett psykiskt vrak...
Få amatörer har tillgång till detta verktyg, och måste därför "bli" psykopaten på scen. Detta kan i bästa
fall ge en oförglömlig upplevelse för publiken, i värsta fall ett nervvrak till amatörskådespelare som inte
klarar av att "gå ur" sin roll, men kom också ihåg, som amatör har man frivilligt utsatt sig för det, och har
möjligheten att säga nej...
|
Skådespelarens "V'n"
Okej då, här kommer ett antal V:n (normalt brukar man tala om fem V:n, men jag tycker
inte det räcker)...
| Vem är jag? |
Ålder, kön, yrke, klasstillhörighet |
| Var är jag? |
Land, ort, plats |
| Vilken tid är det? |
Årtionde, år, årstid, klockslag |
| Vad vill jag med mitt liv? |
OBS! Viktigt! Detta är rollens DRIVKRAFT |
| Vad vill jag här och nu? |
OBS! Viktigt! Detta är rollens AKTION |
| Varför vill jag det? |
Se behovspyramiden ovan |
| Vad ska jag göra för att uppnå det? |
Aktiviteter, fysiska och psykologiska |
| Vad måste jag övervinna? |
Inre och yttre hinder |
| Vad gör jag? |
Konkreta handlingar på scenen |
| Varför gör jag detta? |
Inga omotiverade handlingar om det inte är motiverat |
| Vad har hänt innan? |
I vilken sinnesstämning är min figur när den kommer in på scenen |
| Vart går jag? |
Vart tar jag vägen när jag lämnar scenen? Var jag på väg dit redan när jag kom? |
 Med dessa V'n i tankarna skriver du ner en levnadsbeskrivning för din rollfigur. För att göra din rollfigur
trovärdig bör den byggas upp ifrån din egen personlighet och dina egna erfarenheter.
Improvisera med dessa nya förutsättningar i miljön. Improvisera över viljor, exempelvis "Värnar om sitt jobb, vill
få stöd".
Låt någon eller några i gruppen bestämma förutsättningar för en improvisation med era relationer och roller.
Berätta för var och en just den personens förutsättningar, inte för någon annan. Gör samma sak för alla roller.
Improvisera och anteckna.
Oavsett om man sätter upp en färdig pjäs eller om man improviserar fram den, kan det vara bra att spika rollerna
så sent man kan under arbetets gång. Ett tips är nämligen att byta roller med varandra då och då. Dels utvecklas
rollerna olika beroende på vem som står i den, dels ger man tillfälle för den som "skapat" rollen att se sig själv
lite utifrån.
Inte alla roller är karaktärer
Här är några andra begrepp som används:
| Roll |
Deltagare i pjäsen |
| Figur |
Den rena textkonstruktionen |
| Karaktär |
Utvecklad figur, "den i utveckling stadde" |
| Gestalt |
Levandegjord roll |
| Typ |
Har ett dominerande drag, men inget annat. Exempel på sådana brukar vara Commedia dell'arte-figurer |
Man brukar säga att rollerna i komedier är typer, medan rollerna i tragedier, eller psykologiskt drama, är
karaktärer. Det som i första hand karaktäriserar rollen är;
1. Vad rollen säger om sig själv (explicit karaktäriseringsväg)
2. Hur rollen handlar (implicit)
3. Vad andra säger om rollen
4. Hur andra handlar i förhållande till rollen.
Försök ge rollen både längd (utveckling i pjäsen), bredd (möjligheter i rolltolkningen, beteende, inre liv) och
djup. Det finns öppna och slutna karaktärer, dynamiska och statiska.
Mellan repetitionerna kan man arbeta individuellt, par- eller gruppvis med sin roll. I detta arbete ingår
att fördjupa rollen för att sedan i ensemblen kunna diskutera vad som ligger bakom själva orden. Man får inte tappa
kontakten med pjäsen under de dagar man inte träffas.
Tips:
- Hitta en situation ur rollens bakgrund som format figuren, och gör en improvisation i den miljön.
- Låt varje roll bli "intervjuad" av de andra om sin bakgrund och sina relationer. Det underlättar för att
"komma in" i rollen.
Ett sätt för regissören att beskriva rollens känslostämning för skådespelaren är att till varje scen ge "direktiv"
om:
- Puls
- Transpiration
- Magen
- Musklerna
- Andningen
Eller att ge:
- En lista adjektiv för varje sinne
- En metaforisk bild.
Rollfunktioner
En roll kan ha flera funktioner. När det finns många roller kan man rationalisera bl.a. genom att ange
grupptillhörighet:
1. Protagonist (Den vars konflikt motiverar hela skeendet i pjäsen)
2. Antagonist (Protagonistens motståndare)
3. Huvudrollen (Oftast den som har den största utvecklingen i pjäsen. Bärare av huvudbeviset för läsartens
påstående)
4. Drivande roll (Den som skapar framåtrörelsen i pjäsen, och därmed oftast också konflikten)
5.Den "motdrivande" rollen (Den som håller konflikten vid liv från andra hållet)
6. Skuggan (genomgår samma utveckling som huvudrollen)
7. Kontrasten (Genomgår den omvända utvecklingen jämfört med huvudrollen)
8. Likaren (Den "vanliga" människan, ex "medelsvensson", som man kan relatera de övriga till, d.v.s. visa hur
grymma, komiska, groteska de andra är.)
9. Normen (Den som framför hur saker och ting är, ex. sångaren i en Brecht-pjäs).
10. Resonören (författarens röst i pjäsen och står för sanning, klohet, sans och måtta)
11. Identifikationsrollen (den som publiken skall identifiera sig med)
12. Närmsta relation (Make eller maka, den förtrogne, ex. amman i Romeo och Julia)
13. Instrumentell funktion (den förlängda armen till någon annan roll, ett redskap)
14. Femminutersentrén (Ett lättsammare avbrott, oftast utan direkt koppling till pjäsen i övrigt. Används exempelvis
vid byte av scenografi, framförallt i revyer) |
